Så var säsongen för HV71 – många saker blev väldigt fel samtidigt

Ta lärdom av det som varit och gå vidare. All fakta på vad som gick fel för HV71 finns redan på bordet och idag kan en avancerad analys vara enklare än vad de flesta tror.

Det är inte fel att drömma, men att leva på dem blir sällan bra. Analyserna, krönikorna och texterna har ofta tagit fasta på att HV71 var regerande mästare. Ett guld går att leva på länge, men den här säsongen har nästan alla siffror visat åt vilket håll det lutat.

Det är lönlöst att leta syndabockar, för den här säsongen blev väldigt mycket fel samtidigt och det är många faktorer som spelat in.

Rekryteringarna

Tio spelare försvann från guldlaget och då ställs stora krav på att nyrekryteringen blir rätt. Utfallet blev hälften/hälften. Här ser man också tydligt att HV lyckades bra med de unga spelarna som vill uppåt i karriären, medan utfallet blev klart mycket sämre i kategorin etablerade spelare som skulle bidra med någon form av spets.

Pierre Engvall och Victor Ejdsell, det är precis sådana värvningar man vill se mer av i framtiden.

En annan kategori, som borde vara välscoutade, är när man plockar spelare från andra klubbar i SHL. Och här brast det. Bill Sweatt har haft en negativ trend och utveckling under sina år i Sverige och så visar det sig att han egentligen är trött på hockey och att han varit det en längre tid. Långt innan han kom till HV71. Den typen av spelare bidrar definitivt inte med någon positiv energi.

Robin Figren verkade också vill ha någon form av nytändning. Får man det om man går från Frölunda till HV71 och då tänker jag både i laget och socialt vid sidan om? Figrens roll kändes hur som helst oklar och någon poängmaskin är han inte. 5+15 motsvarade det han gjorde i Frölunda sista två åren.

Värvningen av Sebastian Wännström, med den problematik han haft, kändes också lite chansartad. 20 seriematcher i Rögle året innan, blev bara 26 i HV-tröjan den här säsongen.

Utländska rekryteringar är svårt. Gång efter gång visar det sig att anpassningen till SHL inte är lätt. Jag vet att många var nöjda med Topi Jaakola och Stefan Elliott. Det här var spelare som skulle höja HV och behövde vara bland de bästa i SHL. Elliott blev ändå OS-back och gjorde fina 4+17 på 21 matcher. I sin helhet var backbesättningen på tok för svag för att räcka en bit i ett slutspel.

Max Wärn skulle bli en publikfavorit, riktigt så blev det inte. Frågan är om inte hans utveckling säger något om vad som hände i år med HV71? Jag tycker han var en injektion första tiden, gick rakt på mål och stångades. Tillförde en dimension som saknades. Sedan hände något. Wärn blev mer och mer lik sin omgivning. Istället för rakt på mål så blev det svängar runt mål. Istället för att ställa sig framför ansiktet framför målvakten så blev det en position, en bekvämare sådan, vid sidan av. Märkligt.

Nu ser och hör jag sportchef Johan Hult ta på sig mycket av ansvaret, men jag skulle vilja säga att utfallet av rekryteringarna blev som en normalsäsong. Det som går att diskutera är vad som gjordes under säsongen. Erfarenheterna av att göra brandkårsutryckningar för att täppa till luckorna är sällan enbart positiva, det ska man komma ihåg och det gäller generellt för hela SHL.

Skadorna

I efterhand är det backskadorna vi kommer att minnas. På näthinnan sitter slutsignalen i Linköping där HV hade två backar i uppställningen som man startade säsongen med. Det måste vara på snudd på unikt?

Under hösten var dock problemet på forwardssidan lika stort. Under matcherna klarade HV det här rätt bra ändå, men förklaringen till dipparna och svackorna under matchernas gång har vi förmodligen här. Trötta kroppar och hjärnor som aldrig riktigt han återhämta sig, och utöver det träningar som förmodligen inte höll den kvalitetet som krävs.

Etablerade spelarna

Lawrence Pilut drog ett tungt lass och hade en jättefin utveckling under året. Men i övrigt? Pilut var poängbäst i HV (8+30) och Ejdsell klar tvåa på 20+14.

David Ullström kom igång väldigt sent och stannade på 6+24. 32:a bland forwards i hela SHL. Han hade behövt vara längre upp.

Det var drygt 40 forwards i SHL som gjorde fler poäng än Mattias Tedenby. Han slog nytt målrekord, men med mycket istid även i powerplay så bör man ligga högre upp än 16+10. Tedenby hade två år i rad gjort fler än 30 poäng.

Martin Thörnberg säger själv att det har varit en tung säsong. 11+11 poäng i år föjer dock en trend nedåt. Sedan återkomsten från KHL har det blivit 33, 27 och nu 22 poäng per säsong.

De må vara de som syns mest i HV71, men i SHL är det spelare som ligger en klart bit efter de effektivaste.

Laget

Nästan all statistik som finns tillgänglig är tråkig läsning för HV71 och här kan man kanske också konstatera det här med att många målat upp en bild av HV71 som ett bättre fungerande lag än man faktiskt var.

Boxplay. 45 insläppta mål, 75% var siffran, och det var bara Mora som var sämre. Det här är ruskigt dåliga siffror.

Powerplay. Nia i ligan på 18,82%. 32 mål gjorda. Inte så fruktansvärt uselt som det ibland kändes som. Men totalt sett var kombinationen av boxplay och powerplay för dåligt för att det skulle räcka.

Tekningar. Totalt bortglömt. 50,55% totalt är en mittenplacering, men bryter man ned siffrorna ser man något annat. 43% i egen zon, bara Karlskrona var klart sämre. Motståndarna fick börja med puck i anfallszon lite väl ofta och det kanske är en delförklaring till siffrorna i boxplay? En defensiv center som tekar bra borde vara högprio för HV.

Skotten. Det finns säkert bättre statistik i klubbarna, men även på SHL går det att utröna en del. HV var tex åtta i ligan när det gäller skott från skottsektorn. Även om HV sköt mycket, så kom många avslut från sämre vinklar.

HV:s filosofi

Vad har då tränarna för ansvar? Lika hyllade som de var för guldsäsongen, lika stort ansvar bör de väl ha för den här säsongen? Jämnt fördelat.

Man ska också ha i minnet att det redan på försäsongen såg illavarslande ut. Det var liksom för många bitar och moment i spelet som inte fungerade.

Jag har svårt att hitta förklaringar till varför svackorna var så många. Berg- och dalbana har många beskrivit det som, men i HV var det så även under matchernas gång.

Summa summarum var det många saker som gick fel samtidigt. Det behöver inte vara så dramatiskt, men sammantaget räckte HV inte till. Så enkelt var det.

 

2 reaktioner till “Så var säsongen för HV71 – många saker blev väldigt fel samtidigt”

  1. En mer övergripande reflektion i allmänhet: det är svårt att hitta en balans där spelsystem går hand i hand med det spelarmaterial man förfogar över. Det är lätt att sätta upp mål och visioner om hur man vill spela och sedan utbilda spelare i det och se till att rekrytera rätt spelare till rätt position. På sikt ger det säker bäst resultat.

    Men när inte alla bitar faller på plats blir man också sårbar. Finns en plan B?

  2. Ganska välanalyserat. Som vanligt!
    Och, redan när förlusterna av spelare började bli kända kändes som att någon upprepning inte skulle infinna sig.
    Jag tvivlar på att det går att värva ihop ett lag, och det på bara en säsong. Percy, Leksand mfl har fått ta lärdom av det. Inga liknelser i övrigt dock 😉
    Nej, ofta blir det väl fifty-fifty.
    Men frågan är om man inte kunde undvikit tex Sweatt…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.