2015 var stormens tid för HV71. I slutet av maj fick tränaren Andreas Johansson lämna skutan och några veckor senare, i mitten av juni avgick styrelsen. Nu, ett år senare, undrar jag hur HV:s framtid ser ut.

Efter flera års negativa resultat både sportsligt och ekonomiskt tycks det nu har vänt. Den nya styrelsen har fått ordning på ekonomin, skriver JP.

Den sportsliga ledningen har också en linje klar. 2016/17 är målsättningen en blygsam topp 6-placering. Först om fyra år hoppas HV kunna konkurrera om ett SM-guld på allvar. Det är en rimlig målsättning och satt efter den verklighet som råder och inte för att sänka kraven utifrån. Jag är dock väldigt osäker om budskapet gått fram hos supportrarna.

För ett år sedan skrevs det knappt ett positivt ord om nuvarande ledning i sociala medier. Förhållandet idag är det omvända. Det gör mig lite orolig. 

HV71 har valt en väg och det är bra. Det är långt ifrån säkert att den vägen är det rätta. Facit har vi inte och det får vi vänta på. Om supportrarna har tålamod till det.

Det finns något som heter omvärldsanalys och den visar klart och tydligt att HV halkat efter. Rejält. Sportsligt har HV varken förmått att utveckla spelet, laget eller spelarna individuellt. Resultatet på det sistnämnda ser vi nu. Spelare väljer bort HV71. Det jobbas på att vinna tillbaka spelarnas förtroende, men det är inte lätt.

Tanken slog mig häromdagen hur tongångarna varit om nuvarande truppstatus hade diskuterats för ett år sedan. Gör det tankeexperimentet du också!

Nu ska några tyngre namn förhoppningsvis in. Än så länge händer det mer hos konkurrenterna och om något namn dyker upp så kopplas de inte till HV71. Ett exempel: Sanny Lindström är alltid intressant att lyssna på och här kopplar han centern Mattias Sjögren till tre SHL-klubbar och det är inte HV71 han nämner. Det är ingen tillfällighet.

HV71 bygger för att bli ett topplag över tid, som sportchef Johan Hult har uttryckt det.

Det är sunt. Det innebär också att man har spelare i nuvarande trupp som egentligen inte passar in i lagbygget och sättet man vill spela på. Ett exempel på det var orörlige Ryan O’Byrne som nu löstes från sitt kontrakt. Det var dock en felvärvning som aldrig hade behövt att göras.

Johan Lindbom har pratat om ”upp-sida” hos vissa spelare, som inte presterade det man kunde förvänta sig eller som drogs med andra problem, som skador.

Jag hoppas han har rätt, men tidigare erfarenheter talar i annan riktning. Det är sällan spelare blommar ut igen i samma omgivning och i samma spelsystem som kanske inte passade säsongen innan.

HV71 har nu ganska höga förväntningar på backar som Adam Almqvist och Lawrence Pilut. Bland forwards ska bland andra Filip Sandberg kunna få en än större roll.

Men hos många andra handlar det om en kurva som pekar nedåt. Kan den vändas, eller handlar det om att åtminstone plana ut kurvan?  Tidigare stjärnor och landslagsmän var väldigt långt från den statusen under säsongen som gick.

Nu tar vi sommarlov och får fundera vidare på frågor som hur HV klarar en vikande publiktrend och konkurrenssituation med J-Södra som exempel.

2 KOMMENTARER

  1. Skönt att återkomsten för HVFantasten blev så snabb!!!
    Intressant analys. Som vanligt!
    Det ligger mycket i det du skriver.
    Och en sak är klar, ska HV någonsin kliva uppåt mot toppen igen med sina numera ”begränsade” resurser så måste vi börja lyckas med värvningar. Hela 10-talet är fullt med det ena exemplet värre än det andra. Byrne och Linkan är bara två skräckexempel.
    Däremot hoppas jag lite blåögt att rysshemvändarna ska få en bättre säsong 16/17.

  2. Hoppas kan man alltid. Det pratades om att ledargestalterna inte klev fram som förväntat och det är ett återkommande dilemma. Vem är den nye #76 bland återvändarna? Det är något som måste växa inifrån och där tror jag HV är på rätt väg. Spelare som Anton Bengtsson och Filip Sandberg måste ges större utrymme, samtidigt som det ställs krav.

    Det är lätt så att lönechecken plus tidigare meriter fått bestämma.

Lämna ett svar:

Please enter your comment!
Please enter your name here